I måndags läste jag Leif Blomqvists debattartikel i Nytid (http://www.nytid.se/default.aspx?page=2&type=debatt) där han på ett bra sätt beskriver hur tjänstesektorn får en allt ökad betydelse i vårt samhälle. Oavsett ideologisk utgångspunkt måste vi beakta att RUT har varit svaret på det som många känner, nämligen tidspress och ett arbetsliv som kräver allt mer av de flesta. Dessutom ger det jobb till personer som tidigare haft svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Detta är ju inte nya jobb, alternativet att lägga pengarna till kommunerna hade förmodligen skapat fler och kanske bättre arbetstillfällen, men för individen som äntligen för jobb är RUT något positivt. Detta kanske mer beskriver den svenska modellens misslyckande än RUTs förträfflighet. Från min horisont finns det ett antal saker som stökar till framtidsbilden av tjänstesektorn i allmänhet och hemservicesektorn i synnerhet.
1. Det svenska arbetsmarknadssystemet bygger på storskalighet. Av många skäl kanske det inte är långsiktigt hållbart. Diversifieringen av arbetsmarknaden är önskvärd och mycket av tillväxten sker och kommer att ske i småföretag inom tjänstesektorn. Frågan blir då hur vi löser anställningstrygghet, pensionstrygghet och övriga sociala skyddsnät för de som ska arbeta här. Ambitionen är ju att skapa fler arbeten, inte försämra trygghet och välfärd.
2. Leif skriver att man måste arbeta 3 timmar för att ha råd att kunna betala 1 timme till ett tjänsteföretag. Det är alldeles sant. Vi måste vara beredda att pröva nya vägar som gör det möjligt för fler att efterfråga tjänster. Vad som dessvärre också riskerar att bli sanning är att de som arbetar i hemservicesektorn måste jobba 3 timmar för att få ihop till 1 timmes normallön. Frågan vi måste lösa är hur dessa arbeten kan skapa yrkes- och karriärmöjligheter och inte minst möjligheten till en vettig löneutveckling. Så är det inte idag.
3. Ska vi för att lösa framtidens välfärd förlita oss på branscher som behöver skattesubventioner för att överhuvudtaget överleva? En av grunderna i den svenska modellen är att påskynda produktivitetsökningarna och acceptera rationaliseringarna för att omsätta detta i bättre välfärd. Hur förbättrar vi välfärden om vi ska lita på sektorer där dessa förutsättningar inte finns i samma utsträckning? Sedan RUT infördes har priset / timme som företagen tar betalt ökat med ungefär lika mycket som subventionen ger. Detta innebär att subventionen går rakt ned i företagens kassakistor. Det är möjligt att vi måste skapa en sektor med hjälp av gemensamma pengar, men då måste vi se till att pengarna faktiskt går till det. Det gör de inte idag.
Mina bevekelsegrunder att säga nej till RUT är inte att jag ser på jobben som pigjobb, tvärtom! Jag anser att dessa arbeten ska värderas och betalas efter samma förutsättningar som alla andra arbeten. Däremot håller jag med Leif, vi måste skapa långsiktigt hållbara förutsättningar för en växande tjänstesektor. Då är RUT ingen bra idé.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar