En av de djupa fårorna i eftervalsdebatten är utan tvekan att socialdemokratin inte lyckats vända bilden av att vara ett bidragsparti. Interna utspel avlöser nu varandra om att vi måste göra upp med detta. "Det måste löna sig att jobba" och "a-kassan måste bli den omställningsförsäkring den ska vara". Kan inte mer än hålla med. Trodde dock inte att jag skulle höra det i sådana sammanhang och med den fokuseringen jag gjort nyligen. Bekymret med debatten är att för många börjar fokusera på ersättningsnivåerna och själva a-kassan som problemet. Jag trodde att problemet var att folk inte fick jobb? Men, men, det är kanske jag som har fel.
Om vi tar a-kassan som exempel så ska den vara något som ger mig inkomsttrygghet när jag blir arbetslös. Det är den inte idag. Tjänar du mer än ca 19000kr/mån får du inte 80% av din inkomst vid arbetslöshet. Detta måste bli bättre, för a-kassan är faktiskt inte bara en försäkring för de utan arbete, det är en försäkring för de med arbete också. Om inte de utan arbete har en inkomst som de kan klara sig på kommer de kriga för att få jobb till vilket pris som helst till slut, och då kommer lönen sjunka även för de med jobb. Nu handlar detta resonemang inte bara om a-kassan. Alla våra våra ekonomiska trygghetssystem, de s k bidragen, har denna uppgift i välfärdssamhället.
Avsaknaden av en fungerande arbetslinje tvingar socialdemokratin att välja mellan att slänga ut folk i kylan eller låta a-kassan bli en försörjningsförsäkring. Av självklara skäl väljer vi det sistnämnda, men inget av valen är egentligen bra. Borgarna har ingen lösning de heller och har dragit konsekvensen av det och säger det rakt och tydligt: -Ut i kylan och ta dina kompisar med dig!
Arbetarrörelsens utmaning ligger i att faktiskt se till att människor får möjlighet till nya jobb, till kompetensutveckling och att nya dörrar öppnas. Utmaningen ligger också i att förändra maktbalansen på svensk arbetsmarknad. Oavsett vad debatten säger om det så är det min uppfattning att det är alldeles för lätt för en arbetsgivare att säga upp anställda idag. Det kanske ska vara så lätt som det är idag, men då måste tryggheten för individen öka. Det kommer aldrig en borgerlig regering att lösa åt oss, men vad har vi för idéer om detta?
I Monas s k linjetal igår saknade jag detta. "Jag kanske säger saker som ni inte vill höra". Nej, men däremot lämnade hon ute saker som jag ville höra i ett sammanhang. Ska vi lyckas med a-kassan måste vi lyckas med omställning. För socialdemokratin är detta ett måste. Annars spelar det ju liksom inte nån roll. Vi har ju redan ett gäng vid makten som söker de enkla lösningarna på svåra problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar