Den framtida vuxenutbildningen är här...

Sedan högern vann valet 2006 har landets vuxenutbildning utsatts för tuffa nedskärningar till följd av indragna statsbidrag. Som göteborgare och socialdemokrat känns det ju extra kul och inte minst ansvarsfullt att kunna säga att så där gör vi inte i Göteborg, här satsar vi vuxnas lärande!

Vi har under flera års tid utvecklat formerna för vuxnas lärande i Göteborg. Den största satsningen hittills är den på verksamhetsförlagd SFI. Här möter Göteborg nyanlända med utbildning och praktik på arbetsplatser hand i hand för en bättre integration och ett bättre lärande. Hittills har den verksamhetsförlagda SFI gjort att över 1000 personer fått anställning och en fot in på arbetsmarknaden. Detta tillsammans med våra yrkesgymnasiala utbildningar gör att vi har bra metoder för att nå dem som behöver komma in på arbetsmarknaden. Självklart behöver vi hela tiden bli bättre och effektivare, men vi har lyckats hitta en metod som faktiskt fungerar.

Vuxenutbildning handlar för mig ytterst om en möjlighet att utjämna levnadsvillkor. Det som kännetecknar en framgångsrik vuxenutbildning är hur väl vi lyckas möta individens behov. Att hela tiden forma utbildningen efter vilka mål individen har. Denna egentligen självklara slutsats leder oss vidare i utvecklingen.

Målet med vuxenutbildning är att skapa nya möjligheter för människor. Utan att bli för stor i orden ska vuxenutbildningen vara en del i förverkligandet av dina drömmar. Att kunna byta yrkesinriktning, att kunna skaffa sig en utbildning så man får ett arbete eller att skaffa sin behörighet till högskolestudier. Alla har vi olika mål.

Att möta individens behov handlar också om att nå personer som kanske inte annars skulle studerat. Det handlar om att nå de kortutbildade som idag har ett arbete men som vi vet inte står så väl rustade inför strukturförändringar i arbetslivet

Att möta göteborgarens behov handlar inte bara om vilka studier vi erbjuder utan i allra högsta grad om hur. Vårt mål måste ju därför vara att göra studierna möjliga för göteborgarna. Det handlar om att du närsomhelst ska kunna påbörja dina studier och inte behöva vänta på att höstterminen ska starta, att kunna läsa på distans, kvällstid osv. Flexibilitet i tid och rum blir allt viktigare. Detta är den ena sidan. Den andra är att vi måste knyta mer resurser kring de individer som behöver just det. Det handlar om fler lärare, mindre grupper och bättre lärarledd undervisning.

I detta perspektiv blir formella skolformer något ganska ointressant. Skolformerna blir just det de ska vara. De blir "bara" medel för individen. I den omställningsprocessen är vi nu. Som företrädare för göteborgarna har vi nu fokus på individen istället för skolform i våra utbildningar.

Tänkvärda ögonblick

För några dagar sedan var jag på ett seminarium om folkhälsa och jämlika levnadsvillkor. Visst låter det spännande?
Det var det. Den ena föredragshållaren efter den andra visade forskning och statistik som man som sosse egentligen vet men ändå blir alldeles varm i hjärtat av. Jo förstår ni, det är nämligen så att ju mer jämlika levnadsvillkor människor har desto längre och bättre liv får vi alla. Jag vet, inte mycket till nyhet egentligen men ändå skönt att höra. Och kan ni tänka, inte en ända gång nämndes indragen sjukpenning eller ekonomiska frizoner som lösning på folkhälsoproblem och barnfattigdom.

Det kanske är dags att lämna den något raljanta tonen bakom sig och fundera en stund över ens egna tillkortakommanden. För mig blev det efter en stunds funderande en riktig aha-upplevelse. Jovisst, en motsättning i sig, men lite av en stunds klarhet blev det.

Jag upplevde att här ligger arbetarrörelsens känsla av visionslöshet och tafatthet. I debatter och förhandlingar, i möten med upprörda skolbarnsföräldrar och västlänkar, i uppsägningsförhandlingar och arbetsmiljökonsekvensbeskrivingar, vilka alla är viktiga, har vi missat att beskriva varför vi gör allt detta.

Vi gör det för att utjämna levnadsvillkoren. Därför att vi vet att utjämnade levnadsvillkor leder till ett bättre samhälle. Om min slutsats är att vi behöver bli mycket bättre på det. Just det i grunden enkla att utrota barnfattigdomen i Sverige skulle kosta 0,07% av BNP. Hur svårt kan det vara när vi vet de oerhört positiva konsekvenserna om vi lyckas?

Självutlämnande har jag lovat mig själv att ha ett tydligare fokus i mitt engagemang. Om vi utjämnar levnadsvillkoren för vi mycket gratis...

http://www.bokus.com/b/9789185703401.html?pt=search_result&search_term=j%E4mlikhetsanden